Nord Stream 2, gasledningen som snart kommer att förbinda Ryssland och Tyskland över Östersjön, gör kommersiella och tekniska framsteg trots den pågående politiska turbulensen som omfattar flera aktörer. Det finns uppenbarligen tydliga meningsskiljaktigheter kring rörledningen bland europeiska industriella och politiska kretsar.
Dessutom deltar amerikanska policymakare i debatten och det finns ett utkast till en proposition om sanktioner som kan riktas mot byggande av rysk energiinfrastruktur. Därmed kan även Nord Stream 2 påverkas.
Bakom Nord Stream 2 står ryska Gazprom, German Uniper och Wintershall, brittisk-nederländska Shell, österrikiska OMV och French Engie.
De kommer enligt planerna att lägga upp till tre kilometer ledningar per dag, totalt 1 200 kilometer. Nord Stream 2 kommer att bestå av 100 000 ”bitar” av rör på 12 meter vardera.
Röret kommer att ha en kapacitet, som motsvarar cirka 11 procent av EU: s gasbehov förra året.
Enligt politiska bedömare är det fortfarande för tidigt att utvärdera konsekvenserna för europeiska aktörer som för närvarande stöder eller är mot Nord Stream 2 och ifall eventuella amerikanska sanktioner kommer att leda till en förändring av strategin.
De kommersiella och strategiska drivrutinerna för Nord Stream 2 är starka.
Allt tyder på att Nord Stream 2 kommer att starta leveranserna av cirka 55 miljarder kubikmeter naturgas per år från Ryssland till Tyskland under Östersjön tidigast år 2020.
Milstolpe
En viktig milstolpe utgjordes av beslutet från Tysklands högsta domstol mot tyska miljöaktivister som nyligen försökte blockera den planerade ryska Nord Stream 2-gasledningen.
Miljögruppen ville att den konstitutionella domstolen skulle stoppa projektet och fastslå att rörledningen skulle orsaka oåterkalleliga skador för den marina miljön.
Miljöngruppen har lovat att hitta ett annat sätt att blockera Nord Stream 2.
Motståndarnas skara är dock betydligt större. Danmark, Polen, Baltikum och Ukraina står alla emot projektet. Även USA:s president har riktat kritik mot Nord Stream 2.
Polen har varnat för att rörledningen skulle kunna undergräva Europas energisäkerhet och stabilitet. Dessutom fruktar även en del norska oljeföretag att Nord Stream 2 kan bli en konkurrent på nordeuropeiska energimarknader. Polen, Baltikum och Ukraina står alla emot projektet.
Viktigt stöd
Tysklands kansler Angela Merkel är emellertid en varm supporter av gasröret vars kostnader beräknas uppgå till 9,5 miljarder euro (cirka 100 miljarder kronor), vilket kommer att garantera Tyskland och Europa en lång tillgång till gas.
Motståndarna är mer oroliga för att röret även kan stärka Rysslands makt och inflytande i Europa, särskilt nu när gasproduktionen är nere i Storbritannien och Nederländerna, och eftersom norsk export av gas i slutändan börjar försvinna.
- Det här handlar inte om gas, det är ett av de viktigaste utrikespolitiska besluten för Danmark sedan Kalla kriget", säger forskaren Hans Mouritzen vid Danska utrikespolitiska institutet för Reuters.
Den befintliga gasledningen Nord Stream 1 levererade 51 miljarder kubikmeter gas från Ryssland till den europeiska marknaden förra året, enligt utvecklingsbolaget Nord Stream 2.
”Ryskt beroende av Europa”
Utanför den finländska västnyländska kusten pågår som bäst två gasrörsprojekt. Det ena ökar naturgasen till Finland från Europa och det andra ökar naturgasen från Ryssland till Europa.
Gasrören heter Nord stream 2 och BalticCconnector. Baltic Connector är en havsledning mellan Ingå och den estniska staden Paldiski.
För några år sedan byggdes Nord Stream 1 och nu byggs en till och därmed ökar Europas beroende av rysk naturgas.
- Finland och Europa kommer att vara beroende av rysk naturgas länge och det är klokt på ett vis att använda den ryska gasen om man behöver gas då den finns nära, säger finländska energiexperten Frank Hoverfelt till sändaren Svenska Yle.
- Det stämmer förstås att man är beroende av rysk gas, men Ryssland är också beroende av de europeiska marknaderna. Det finns ett ömsesidigt beroendeförhållande. Europa är en stor kund för den ryska naturgasen, säger Hoverfelt.
LNG kan importeras från andra kontinenter. Det kostar ändå mer och därför tror Hoverfelt att den ryska naturgasen kommer fortsätta dominera i Europa.
EU-produktionen faller
Alla EU-länder är nettoimportörer av energi, vilket kostar dem omkring 1 miljard euro per dag, enligt Europeiska kommissionen.
EU: s egen gasproduktion i länder som Storbritannien och Nederländerna faller. Vid 2020-talet kommer den norska gasproduktionen att börja falla.
Då är alternativet ökat utnyttjande av rysk gas, ökad import av flytande naturgas (LNG) från USA och omvärlden, eller försök att minska gasförbrukningen till förmån för andra källor.
