En ny utredning om Arlanda kan bana väg för en bred politisk överenskommelse om flyget. Samtidigt gör kort utredningstid och ett smalt fokus det svårt att ta ett helhetsgrepp, skriver Nils Paul, infrastrukturansvarig på Svenskt Näringsliv.
Regeringen har nyligen tillsatt ytterligare en flygplatsutredning om Stockholmsflygplatserna, den fjärde på åtta år. En särskild utredare ska analysera utveckling och utökning av Arlanda flygplats, inklusive miljötillstånd, för att ta fram ett underlag för att säkra tillräcklig flygkapacitet i Stockholmsområdet. Enligt utredningsdirektivet ska Brommautredningen som blev klar förra året särskilt beaktas.
För att framtidssäkra Arlanda krävs investeringar i såväl flygplatsen som i väg- och järnvägsanslutningar till och från terminalerna. Arlanda får då ett större upptagningsområde samtidigt som det blir enklare att resa med kollektiva färdmedel till flygplatsen. Ur ett resenärsperspektiv måste vara attraktivt att byta mellan olika flyg på Arlanda i jämförelse med andra europeiska flygplatser.
Flera utredningar har redan analyserat Stockholmsområdets flygplatser. I rapporten ”Mer flyg och bostäder” från år 2016 konstaterades att goda flygförbindelser och fler bostäder är en nödvändighet för Stockholmsregionen och att Arlanda därför skulle stärkas som storflygplats och nav. Regeringen preciserade ambitionerna för Arlanda året därpå i ”En svensk flygstrategi - för flygets roll i framtidens transportsystem” samt i det följande arbetet inom Arlandarådet som skulle varit klart år 2018. Arlandarådets slutsatser har inte offentliggjorts.
Med rätt förutsättningar kan en ny utredning om Arlanda bana väg för en bred politisk överenskommelse om flyget till gagn för hållbarhet, tillgänglighet och sysselsättning. En kort utredningstid och ett begränsat fokus innebär dock en svårighet för utredningen att ta ett nödvändigt helhetsgrepp om frågan.
