En ny studie av forskare vid Stockholms universitet visar att PFAS återutsöndras från brytande havsvågor i nivåer som matchar eller överstiger andra källor, vilket skapar en cyklisk transport av dessa långlivade kemikalier mellan land och hav.
– Den rådande uppfattningen är att per- och polyfluoroalkylsubstanser, PFAS, läcker från land ut i haven där de förväntas spädas ut i de djupa oceanerna över årtionden. Men vi har nu visat i flera studier att det finns en bumerangeffekt, där vissa av de giftiga PFAS-ämnena återutsöndras till luften, transporteras över långa avstånd och sedan deponeras tillbaka upp på land, säger Ian Cousins, professor vid Institutionen för miljövetenskap och medförfattare till studien.
Bo Sha, postdoktor vid Stockholms universitet, och Jana Johansson, tidigare forskare vid samma institution och nu verksam vid Linköpings universitet, genomförde fältexperiment över Atlanten. Deras resultat visade att PFAS-koncentrationerna i luftpartiklar var över 100 000 gånger högre än i havsvattnet.
– Jana (Johansson) och jag arbetade intensivt under två månader på ett fartyg där vi genomförde flera fältexperiment med vår specialbyggda simulator för havsspray. Även om våra resultat är vetenskapligt betydelsefulla, är de också oroande och har väckt stort intresse bland forskare, tillsynsmyndigheter och allmänheten, säger Bo Sha, huvudförfattare av studien.
PFAS påverkar hälsan i områden längs kuster
PFAS, som kännetecknas av sin extrema beständighet och därför ofta kallas "evighetskemikalier", har kopplats till en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive cancer, fertilitetsproblem och nedsatt immunförsvar.
– I Danmark har forskare samlat övertygande bevis som visar att havet utgör den primära källan till PFAS längs deras västkust. Detta är i linje med vad vi förväntade oss, eftersom vår studie förutsäger att kustområdena är mest påverkade, säger Matthew Salter, forskare vid Institutionen för miljövetenskap och medförfattare till studien.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, FORMAS, projektet INTEGRATE och är en del av programmet Atlantic Meridional Transect som finansieras av UK Natural Environment Research Council.
Källa: Stockholms universitet