Järnvägens underhållsskuld, kapacitetsbrist och gröna omställning är inte bara en svensk fråga.
Av Anders Carlsson
Tidpunkten för Fehmarn Bältförbindelsens planerade öppnande 2029 närmar sig med snabba steg. Enligt prognoser från järnvägens aktörer kommer det snabbare spåret mellan Norden och kontinenten att leda till kraftigt ökande godstrafik. Men hur redo är Nordens järnvägssystem?
– Underhållsskulden måste man ju ta tag i, och det nu. För Sveriges del behöver framför allt infrastrukturen i Skåne – som är en flaskhals – förbättras. Fyrspåret mellan Lund och Malmö är klart men det behövs fyra spår på en längre sträcka och dessutom fler förbigångsspår, säger Helena Kyster-Hansen.
Hon pekar på de stora problemen för godstrafiken i dag, långt innan Fehmarn Bältförbindelsen väntas öka trafiken.
– Det finns sträckor i alla de nordiska länderna där man har hastighetsrestriktioner på grund av eftersatt underhåll. För ett godståg kan det handla om att man måste köra 40 i stället för 100 kilometer i timmen.
En försening på någon eller några timmar för att släppa förbi passagerartåg när förbigångsspår saknas eller på grund av hastighetsrestriktioner kan också slå hårt.
– Det kan betyda att godståget i slutändan blir 24 eller 48 timmar försenat för att det inte hinner med sin anslutning i Europa. Om godset inte kan komma igenom kan det bli väldigt stora fatala följder.
Det måste i så fall måste lyftas över på lastbil och då är frågan om kunden kommer tillbaka till järnvägen, säger Helena Kyster-Hansen.
nordisk jernbanesamarbeid (NJS)
På den Nordiska dagen är ett genomgående tema att samarbete mellan länderna kan lösa upp många knutar. Nordiska Rådet deltar med budskapet att det nordiska transportministerrådet bör återupprättas. Nordregioprojektet om nordisk infrastrukturplanering har också fått en programpunkt. Projektet utreder hur gränsöverskridande planering av transportinfrastrukturen kan stärkas i Norden. Nordregio är ett internationellt forskningscentrum för regional utveckling och planering med säte i Stockholm.
Helena KysterHansen ser flera sprickor i det nordiska järnvägssamarbetet och exemplifierar med sträckan Oslo–Göteborg.
– I Norge arbetar man på att förbättra förbindelsen till Sverige via Kornsjø. Men man jobbar inte riktigt på det i Sverige. Det går väldigt mycket godstrafik på sträckan och väldigt många passagerare vill också resa mellan städerna. Men färden tar ju en jätteomväg. Samtidigt kan lastbilarna bara tuta och köra rakt upp på Svinesundsbron. Hon nämner sträckan Oslo-Stockholm som ett lärande exempel.
– Där gör man ju ett gemensamt arbete. Det handlar om att man behöver jobba på båda sidor.
En annan utmaning för Norden är den så kallade kvarkenförbindelsen, en bro eller en energiförbindelse mellan Umeå och Vasa. Den nya regeringen i Finland har beslutat att utreda om projektet ska genomföras. Det är Rysslands krig mot Ukraina som har skapat en ny situation. Finlands utbyte med andra länder måste i huvudsak ske västerut och Ryssland har förmåga att skapa störningar i försörjningtrafiken i södra Östersjön. Kvarkenförbindelsen har också fått en egen programpunkt på Nordisk dag.
– Men det är kapacitet som är Nordens största fråga. Och sedan är det också vilka prioriteringar som ska göras. Det är politikerna som måste besluta om alla de här frågorna, säger Helena Kyster-Hansen.
