Under regeringens första år vid makten har det varit möjligt att utläsa att en ny inriktning på klimatpolitiken är på gång. Nyligen presenterade regeringens snabbutredare, den välrenommerade nationalekonomen John Hassler, ett omfattande förslagspaket på över 40 punkter som syftar till en mer sammanhängande och effektiv klimatpolitik, rapporterar Tågföretagen.
Hassler föreslår en omvärdering av de befintliga klimatmålen, vilka tidigare har haft fokus på utsläppsminskningar och har fått brett stöd av 7 av 8 riksdagspartier. Istället föreslår han att målen bör omriktas mot ökad elektrifiering som en lösning på klimatutmaningen. Till exempel riskerar målet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030 att förändras.
Ett av de förslag som diskuteras är att öka kapaciteten på den redan elektrifierade järnvägen för att möjliggöra omställningen och stärka Sveriges basindustri. Speciellt betonas behovet av att bygga ut järnvägskapaciteten i norra Sverige för att stödja den industriella utvecklingen i området, särskilt genom en snar utbyggnad av malmbanan. Järnvägsföretagen stöder detta förslag och påpekar att en omfattande utbyggnad av järnvägsnätet över hela landet kan bidra till en ökad elektrifiering av transportsystemet och en mer effektiv energianvändning.
Det är viktigt att notera att Hasslers förslag inte innehåller någon nämnvärd hänvisning till kollektivtrafik som en del av lösningen, vilket är en intressant observation.
Regeringens strävan efter att harmonisera sin klimatpolitik med EU:s regelpaket Fit-for-55 är lovvärd, men Hasslers utredning lämnar vissa frågetecken kring de konkreta nationella målen och den övergripande inriktningen mot elektrifiering. Det är också viktigt att komma ihåg att det tar tid att implementera ett nytt ramverk för klimatpolitiken, och att ändra målen för 2030 skulle möjligen vara en mindre meningsfull övning.
Regeringen står nu inför en viktig beslutsprocess gällande en klimathandlingsplan. Valet på kort sikt innebär att antingen bekräfta och eventuellt stärka de befintliga kvantifierbara klimatmålen eller skapa osäkerhet kring framtida åtgärder. På lång sikt är det troligtvis viktigare att fokusera på en effektiv användning av olika transportsätt, något som snabbutredningen inte i tillräcklig utsträckning prioriterar.