Regeringen har beslutat om en proposition med historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen i Sverige. Utgångspunkten är att underhållet för det svenska väg- och järnvägsnätet måste stärkas samtidigt som det behövs investeringar i ny infrastruktur. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Så beskriver regeringen den proposition som ska radera ut underhållsskulden i svensk infrastruktur.
Regeringen tar ett antal nya grepp när det gäller hur den nya kostnadsramen för transportinfrastrukturen på 1 171 miljarder kronor för åren 2026 till 2037 ska fördelas. Man väljer, till exempel, att lyfta ut Trafikverkets förvaltningsanslag på 59 miljarder kronor ur infrastrukturbudgeten. Det gör man för att förbättra kostnadskontrollen hos Trafikverket och för att skapa en bättre budgetdisciplin. Det innebär att Trafikverkets förvaltningskostnader inte längre kommer att belasta infrastrukturramen.
I Trafikverkets inriktningsunderlag står det bland annat att bygg- och anläggningssektorn har svag produktivitetsutveckling och att kostnadsindex för infrastruktur har ökat snabbare än inflationen sedan länge. Regeringen påpekar att de medel staten tilldelar Trafikverket måste används mer effektivt. Arbetet med att verka för ökad produktivitet och innovation i anläggningsbranschen måste intensifieras, effektiviseras och kostnadskontrollen måste förbättras påpekar regeringen.
Men den mest intressanta nyheten är att regeringen förestår att alternativ finansiering ska prövas under kommande planperiod. Alternativ finansiering betyder i klarspråk att man släpper in privat kapital för att finansiera infrastrukturprojekt. Malmbanan och Östlig förbindelse i Stockholm pekas ut som tänkbara projekt för privata investerare. Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg efterlyste redan 2023 i en debattartikel i DI att staten tillåter privat kapital att vara med om att finansiera infrastrukturprojekt. Konkreta förslag från Svenskt Näringsliv är en uppgraderad järnväg mellan Oslo och Stockholm, en östlig väg- och spårvägstunnel som fullbordar ringleden runt Stockholm samt en vägtunnel förbi Örnsköldsvik. Nu ser det ut som att åtminstone några av dessa förslag kan bli verklighet.
Infrastrukturpropositionen har fått gott betyg i de flesta läger. Men det finns kritiker som menar att fördelningen av anslagen haltar. Man menar att satsningarna på vägar cementerar vårt bilberoende och att järnvägen är framtidens transportmedel. Att öka drift och underhåll av vägar nio gånger mer än motsvarande för järnväg är inte ett framtidssäkrat val, anger bland andra 2030-sekretariatet. Enligt regeringen ska 72 procent av vårt resande fortfarande ske med bil år 2045 och bara 15 procent med tåg, en prioritering som ifrågasätts av 2030-sekretariatet.
Nu har vi ännu inte sett hur fördelningen blir av de 1 171 miljarder kronor som regeringen föreslår i sin proposition. Det kan komma förändringar och omprioriteringar. Det viktiga är att man nu äntligen tar tag i en underhållsskuld vars verkningar påverkar tusentals människor varje dag i form av försenade tåg och ofarbara vägar. Och att regeringen nu öppnar för alternativa finansieringsmöjligheter för infrastukturprojet är ett välkommet paradigmskifte.