För att Sverige ska bli en pionjär i världen som fossilfritt välfärdssamhälle krävs en övergång till både fossilfri transport och cirkulär ekonomi. En ny rapport, stödd av Trafikverket, betonar sjöfartens och hamnarnas centrala roller i denna omvandling.
– Sverige är framstående inom energiåtervinning med många värmeverk och import av sopor, särskilt från Norge och Storbritannien som vi förbränner. Men för att anpassa oss till en cirkulär ekonomi behöver vi öka materialåtervinningen, vilket innebär ökade transporter. Vissa material måste till och med transporteras internationellt, säger Linea Kjellsdotter Ivert, forskningsledare på VTI och ledare för projektet Svenska hamnars roll i en cirkulär ekonomi (SHREK).
Frågor kring hur sjöfarten kan användas mer för transport av cirkulära produkter och hur hamnen kan skapa mervärde i cirkulära logistiklösningar var kärnan i det 2,5-åriga forskningsprojektet.
– Material avsett för återanvändning eller återvinning har inte samma höga värde som nya produkter. Detta innebär att transportkostnaderna måste hållas nere för att göra cirkulation av material ekonomiskt möjligt istället för att energiåtervinnas (förbrännas).
Satsningen på sjöfarten som en lämplig transportväg för cirkulära flöden var självklar.
– Avfallsprodukter behöver vanligtvis inte transporteras snabbt och har inte samma krav på just-in-time som många andra produkter. Dessutom är sjöfarten ett energieffektivt transportslag.
Valet av cirkulära produkter för transport via sjöfart var mer komplex. Avfallsstatistik sammanställdes, och produkter och material identifierades i samarbete med avfallsentreprenörer och hamnar.
– Vi skapade en lista som visar att det finns gott om material med potential att avancera i avfallstrappan. Framför allt gäller detta bygg- och rivningsavfall, den största avfallsgenereraren efter gruvavfall med en återvinningsgrad på lite över 50 procent. Material som trä, plast, mineralavfall, jordmassor, muddermassor och planglas är särskilt intressanta för sjöfarten. Även uttjänta däck, sorterade och återvunna textilier, planglas, spillolja och flygaska inkluderades.
För stora jord- och muddermassor kan hela fartyg användas, vilket redan har påbörjats. Men hur hanteras avfall med mindre volymer, så som plast och däck som främst återvinns utomlands?
– Många tror att det krävs stora volymer för att sjöfart ska vara lämpligt, men så är det inte. Containerfartyg kan hantera olika material. Det är inget nytt för sjöfartsvärlden, men det kanske är nytt för avfallsaktörer. Här kan hamnarna agera som kunskapsförmedlare och en brygga mellan varuägare och sjöfart.
För att undersöka hur hamnen kan integreras i det cirkulära systemet genomfördes fallstudier på fyra hamnar som ingick i SHREK-projektet – Trelleborgs hamn, Oslo hamn, Hallands hamnar och Norrköpings hamn.
– Hamnen kan lägga till ett betydande värde för cirkulära produkter genom lagring. I Oslo finns ett intressant exempel där man inte bara vill lagra massor utan även överväger möjligheterna att förädla dem. Hamnen kan skapa värde genom konsolidering, lossning och lastning av containrar, samt genom att vara en logistiknod som erbjuder omlastningsmöjligheter mellan olika trafikslag. I Hallands hamnar har man personal som specifikt arbetar med en dissolvingmassa baserad på återvunna textilier som ska skeppas ut i världen.
– Hamnens roll i det cirkulära systemet beror till stor del på vilken typ av hamn det är och var i logistikkedjan den ingår. Trelleborg och Oslo, som båda hanterar massor, använder olika tillvägagångssätt. Trelleborg är en stor RoRo-hamn där masshantering utgör ett litet segment som innebär att man tillhandahåller en kaj. I Oslo hamn är masshantering tvärtom en så stor del av verksamheten att man har möjlighet att göra affärer av det, säger Linea Kjellsdotter Ivert.
Källa: Swedish Maritime Competence Centre