Tusentals platser i Sverige är förorenade av insektsgiftet DDT. Trots att giftet förbjöds för över 50 år sedan påverkar det fortfarande miljön. Forskare på Chalmers har under tre år testat en ny metod, som minskar giftets spridning och miljörisker genom att binda det med biokol.
DDT användes under 50- och 60-talen för att bekämpa skadedjur. Ämnet bryts ned mycket långsamt, ackumuleras i näringskedjan och orsakar höga gifthalter hos rovdjur. I Sverige finns över 700 förorenade skogsplantskolor och tusentals handelsträdgårdar med liknande problem.
Giftet har kopplats till en mängd negativa hälsoeffekter hos människor och djur, och bryts ned mycket långsamt. Det utgör en miljörisk eftersom det kan tas upp av marklevande organismer såsom daggmaskar. När dessa i sin tur äts av fåglar och andra djur börjar DDT ackumuleras längs näringskedjan, vilket betyder att rovdjuren i toppen av kedjan drabbas av högst gifthalter.
Forskare på Chalmers har nu testat en ny metod för att minska miljöriskerna med giftet, på en DDT-förorenad tidigare skogsplantskola på 23 hektar i Skåne. Genom att blanda biokol i förorenad jord på en tidigare skogsplantskola i Skåne lyckades de halvera mängden DDT som togs upp av daggmaskar. Metoden kan göra tidigare obrukbar mark lämplig för odling.
– I våra fältförsök har vi blandat jorden med biokol och odlat olika växter, och det har visat sig att biokolet binder DDT till sig på ett effektivt sätt så att det inte kan tas upp av marklevande organismer, säger Paul Drenning, postdoktoral forskare vid Chalmers.
Biokol, som liknar träkol, är en billig och miljövänlig produkt som kan binda föroreningar och förbättra markhälsan. Forskarna mätte en 50-procentig minskning av DDT-upptag i jorden. Detta minskar spridningen via bioackumulering och utlakning, vilket i sin tur kan leda till att markägare börjar använda förorenad mark igen.
– Att behandla förorenad mark i så här stora volymer är kostsamt och komplicerat. En vanlig lösning är att gräva upp och transportera jorden till en deponi för farligt avfall, men det innebär att fina naturjordar förstörs och är inte en möjlig lösning för stora områden, säger Drenning. – Behandling med biokol på plats skulle alltså kunna göra att marken kommer till nytta i stället för att lämnas obrukad eller tömmas på jord, och dessutom till avsevärt lägre kostnad för både markägaren och för miljön.
Behandlingen kan också bidra till att växter tar upp mindre DDT. Forskarna testade olika grödor, såsom pumpa, gräs och salix, på försöksområdet. Effekten förväntas hålla i decennier, då biokol bryts ned mycket långsamt i jorden.
– Anledningen till att den förorenade marken lämnas obrukad idag är inte att det skulle finnas hälsorisker med grödorna, utan att markägaren är skyldig att åtgärda miljöriskerna med DDT. I väntan på utredning och beslut om det har marken legat oanvänd, säger Jenny Norrman, forskningsledare vid Chalmers.
Fältstudien, som genomfördes på en 23 hektar stor tidigare skogsplantskola, är unik i sitt slag och har stor potential. – Det finns ett stort intresse för att använda biokol i olika situationer, och inte bara för att hantera DDT utan också för att kunna binda metaller, polyaromatiska kolväten och andra föroreningar. Därför är det positivt att vi har kunnat se god effekt i våra försök, säger Drenning.
Inom EU pågår arbete för att förbättra markhälsan och minska föroreningar. Forskarna planerar fler provtagningar och vill skala upp metoden utan att behöva gräva upp stora volymer jord. Metodiken som utvecklats kan användas av markägare som överväger saneringsalternativ.
Källa: Chalmers tekniska högskola