Oväsen från flygplan har länge varit störande för de boende runt Arlanda. Ett nytt forskningsprojekt ska ge bättre kunskap kring flygbuller, något som kan användas för att skapa tystare rutter. Möjligheten att starta projektet har uppstått genom minskad trafik till följd av coronapandemin.
– Nu när det finns både tid och plats i luftrummet över Arlanda på grund av covid-19 ger det en helt unik situation. Tidigare, när det var många flygplan i luften samtidigt, var det svårt att få till bra data. Detta eftersom kvalitativ bullerdata kräver att vi mäter ljudet från enstaka plan åt gången, säger Mats Åbom, professor i teknisk akustik vid KTH och vice föreståndare för Centrum för Hållbar Luftfart, CSA, vid lärosätet.
Bullermätningarna kommer ske med hjälp av cirka trettio mätstationer uppsatta runt Arlanda. Dessa mätstationer har konstruerats av KTH-doktoranden Anders Johansson. Data från stationerna ska paras ihop med information om flygplanets konfiguration i luften, till exempel klaffsättning och motorpådrag, data som forskarna normalt inte har tillgång till.
– Med hjälp av flygbolaget Novair får vi tillgång till flygplanens svarta låda, och kan se hur vingklaffarna står, när landningsställ fälls ut och sådant. Det vill säga saker som sticker ut från planet och som påverkar hur mycket det låter. Det är en pusselbit vi tidigare saknat, och är en osäkerhet i dagens modeller för flygbuller.
Vid start vill man upp så fort som möjligt, och iväg. Landningarna är värst rent bullermässigt eftersom inflygningar tar tid och sker på lägre höjd under längre tid. Mats Åbom lägger till att insamlade data kommer nyttjas i hela fem projekt kopplade till CSA som studerar hur buller och andra utsläpp kan minimeras.
