Solceller på hustak har blivit allt vanligare för att få miljövänlig el. Svårigheten har dock varit att avgöra hur lämpliga olika tak är för elproduktion. Därför har konsultbolaget WSP och Göteborgs universitet tillsammans utvecklat ett GIS-verktyg, SEES, som för första gången utifrån verkliga förhållanden visar potentiell solinstrålning i en hel stad, ett kvarter eller på ett visst tak.En stads takytor kan vara mer eller mindre lämpliga för installation av solceller. Mest uppenbara faktorer som påverkar hur mycket el det går att utvinna är om taket befinner sig i skugga, dess lutning och riktning i relation till solinstrålningen.För att beräkna takytors potential att producera solcellsenergi har konsultbolaget WSP tillsammans med Göteborgs universitet tagit fram ett GIS-verktyg, SEES (Solar Energy from Existing Structures). SEES, som kommer att vara fritt tillgängligt, utvärderar hur mycket solenergi som infaller på takytor inom ett område under ett helt år i kWh per kvadratmeter. Hänsyn tas till skuggning av terräng och närbelägna byggnader. I systemet kan vegetation placeras ut, till exempel en tio meter hög gran, för att sen studera skuggningseffekten av denna under ett år.– Med SEES kan kommuner, fastighetsägare och energibolag, men också privatpersoner, på ett mycket tidigt stadium beräkna potentialen som finns i en hel stadsdel eller på enskilda byggnader. På så sätt kan produktion av miljövänlig solenergi optimeras vilket inte har varit möjligt tidigare med denna precision, säger Per Jonsson, projektledare på WSP.De beräkningsmodeller som används idag utgår från imaginära tak medan SEES beskriver verkliga tak i rätt miljö. I modellen belyser solen den tredimensionella bebyggelsen för varje del av himlavalvet. Detta simulerar byggnaders skuggkastning och den totala bestrålningen för varje del av en takyta beräknas. Skuggning från angränsande bebyggelse, terräng och vegetation inkluderas i den totala årsbilden, vilket gör att vissa delar av ett tak kan visa sig vara olämpliga för solenergi trots att taket har optimal riktning och lutning. SEES ger därför en lämplighetskarta utifrån användarens krav på bra, mindre bra och dålig årlig solinstrålning.– I projektet har vi använt Göteborgs stad som pilotort, men metoden kan tillämpas i alla kommuner där nödvändig data görs tillgänglig. Utifrån detta kan sen användarna utvärdera takens lämplighet för solceller eller solfångare, inom ett stort område, säger Fredrik Lindberg från Göteborgs universitet.