I december 2017 tillkännagavs den historiskt största infrastruktursatsningen i Sverige på 150 år. Då kom beslutet att knyta samman storstäderna Stockholm Göteborg och Stockholm Malmö med en järnvägsförbindelse för höghastighetståg till en budget totalt för hela infrastrukturprojektet om 799 miljarder kronor. De nya banorna skulle byggas för hastigheter upp till 320 kilometer i timmen.
Men de nya järnvägsförbindelserna var bara en del av ett större infrastrukturprojekt i vilket ingick förbättrad kollektivtrafik och framför allt nya bostä-der utefter den nya järnvägen. Avtalen om bostadsbyggandet skedde inom ramen för Sverige-förhandlingen där kommuner och regioner åtog sig att bygga 55 000 nya bostäder utefter de nya järnvägslinjerna. Totalt räknade man med att cirka 100 000 nya bostäder skulle byggas.
Av allt detta blir det nu i stort sett ingenting. Den nya reger-ingen sätter stopp för planerna på att bygga nya höghastighetståg. I stället vill de prioritera tåg för jobbpendling och för gods.
Samt att man vill överföra resurser från järnväg till väg.
Infrastrukturprojekt har i alla tider har i alla tider ansetts vara för dyra och ge för lite samhällsnytta. I Sverige var man sen med järnvägsutbyggnaden. Medan övriga Europas järnvägsbyggen startade på 1830-talet dröjde det fram till 1850 innan den svenska järnvägsutbyggnaden kom i gång. Under en period gick 70 procent av statsutgifterna till järn-vägsbyggnation men stambanorna byggdes trots kritik mot kostnaderna. Historien upprepar sig.
I dag är det ingen som ifrågasätter våra stambanor eller skulle påstå att de är ekonomiskt olönsamma. I övriga Europa, framför allt Spanien och Frankrike, görs omfattande satsningar på höghastighetsjärnväg för hastigheter upp till 350 kilometer i timmen. I dag kan man färdas från Paris till Barcelona, en sträcka på 831 km och resan tar sex timmar och 30 minuter med höghastighetståg, och dessutom till konkurrenskraftiga priser.
Sveriges nuvarande stambanor är överbelastade och si-tuationen kommer att förvärras om inget görs. ”Huvudproblemet är att järnvägen inte får det kapacitetstillskott som den behöver”, säger professor Sebastian Stichel, föreståndare för järnvägsgruppen på KTH. Han menar att spår-trängseln redan har fått stora konsekvenser. ”Inom vissa delar av järnvägssystemet är situationen allvarlig. Där det inte går att hitta slot till alla tåg som körs”.
Så vad det handlar om är inte att bygga om eller ut det nuvarande järnvägsnätet. Det handlar om att modernisera Sveriges transportinfrastruktur. Det handlar om att skapa utrymme i det befintliga järnvägsnätet, om stadsutveckling, om miljö och inte minst om Sveriges konkurrenskraft. Forskare och analytiker är eniga om att regeringens beslut om att stoppa höghastighetsba-norna är temporärt. Sverige kommer att bygga ut järnvägsinfrastrukturen –frågan är bara när.
AV PETER HÖÖK
