Den högaktuella cementkrisen sätter fingret på just den infekterade skärningspunkten mellan ideologisk klimatambition och det reella förändringsarbete som bedrivs av stora svenska industriföretag. Den anläggning i Slite som nu ser ut att tvingas stänga ner skulle bli världens första klimatneutrala cementfabrik. Behovet av cement kommer däremot inte att minska genom klimatomställningen, tvärtom. Konsekvensen av en nedstängning blir cementproduktion med större klimatpåverkan och längre transporter till kunderna.
Dessvärre är turerna kring kalkbrottet på Gotland bara det senaste, och kanske mest uppmärksammade, exemplet på hur illa tillståndsprocesser fungerar i Sverige. Tidigare i somras offentliggjorde Boliden planerna på att investera i Norge istället för i här, bland annat med hänvisning till att tillståndsprocesserna skapar osäkerhet för fortsatta investeringar i Sverige. Exemplen kan göras många.
Även omvärlden ser samma sak; Sveriges attraktivitet för investeringar i gruvnäringen i internationella mätningar sjönk från plats 8 till plats 36 mellan 2016 och 2021. Detta är alarmerande. Sverige har potential att leverera mer av de material som behövs för att klara klimatomställningen, men de svenska processerna för miljötillstånd är ett sänke för Sveriges utveckling och klimatarbete.
Ett grundläggande fel i miljötillståndprocesserna är bristen på helhetssyn. Till exempel finns ingen statlig aktör eller myndighet som har i uppgift att se till helheten i en hållbar utveckling, som innefattar alla tre dimensionerna – miljö -, ekonomi och sociala dimensioner. Utan politiskt mod att förändra, och att se helhetsbilden hur klimatomställningen hänger ihop med bland annat tillgång till metaller och mineral, skjuter vi problemen framför oss eller till ett annat land utan samma hållbarhetsintentioner.
– Regeringen får bli hur kreativa som helst. Kan de ge ett tillfällig tillstånd, överta processen eller inhibera beslutet. Vi har några månader på oss, Catharina Elmsäter-Svärd, vd Byggföretagen
